Nu var det, precis som vanligt ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Vad det beror på är många faktorer men mest på mitt mående för tillfället. Nu ska man ju aldrig vara för personlig i vad man lägger ut på nätet men idag känner jag att jag behöver det för att förklara mig lite.

Semestern var ju som bekant toppen. När jag sedan kom tillbaka till vardagen igen så var det inte lika kul.
Att komma tillbaka till ensamheten i ett hus efter att ha pratat med folk hela dagarna blev som en slags chockartad upplevelse tror jag. Inga besök, inga arbetskamrater, inga telefonsamtal. Bara jag och mina ständiga grubblerier i en villa ursprungligen byggd för en hel familj...

Att då kunna ta sig i kragen och göra vettiga saker och utvecklas som person är då i det närmaste omöjligt. Kontakten med omvärlden uppstod i form av strul med planer eller andra sorters problem som direkt föll tillbaka på mig av någon anledning. Jag är ju som jag är, kan inte säga ifrån och tar på mig konstiga saker. Jag får dåligt samvete när saker och ting inte är gjorda som de ska även att det är andra som har ansvaret för dessa saker... Det var ett flertal sådana saker som inte var gjorda när jag kom tillbaka...

Efter ett par dagar var jag tillbaka i ett stadie som jag i min enfald trodde att jag lämnat för flera år sedan :(
SÅ snabbt kan det gå. Svårt att somna, vaknar med andan i halsen ett otal gånger varje natt och ständigt återkommande ångestattacker. Tankar som ideligen snurrar i skallen och noll tålamod med barn och familj. Städning, tvätt och andra vardagliga saker får jag då tyvärr lägga över på min andra hälft för att orken inte finns där helt enkelt. Varje dag blir som en kamp för överlevnad i någon grad.

Varför skriver jag då om allt det här på bloggen? Jo, det är för att på något sätt försöka förklara om det är några som undar om jag har gått under jorden eftersom brist på glädje och ork har gjort att jag inte orkat hålla kontakten med någon. Bara gett "svar på tal" när det har behövts eller en fika där man blivit inbjuden där jag som vanligt låtsas att allt är okej. Jag har t.om. avstått från ungarnas matcher och annat för att inte jobba "24 timmar" om dygnet. Var jag än kommer så blir det prat om jobbet eller att jag blir delgiven arbetsuppgifter av olika slag. Jag skyller inte det på någon annan utan det handlar om att jag måste ställa mig upp och säga NEJ, jag jobbar inte nu. Något jag har supersvårt för tyvärr...
Nu vet i alla fall ni som läser bloggen hur läget är. Just idag känns det bättre men jag vet att det är en skör och bräcklig väg tillbaka med berg och dalar. Man kan ju inte vara på topp jämt ;) I alla fall har jag inte undvikit någon med flit utan det beror som sagt på orken. Nu kändes det bra att få ur sig allt via tangentbordet! Det kan ju dessutom bara bli bättre! :)

Det positiva idag är i alla fall att :

Winnerbäck släppt sin nya singel. Har lyssnat några gånger och än så länge hamnar den inte på tio i topp men jag har stora förhoppningar på plattan när den släpps!

Tobbe spelar match snart och den hoppas jag att de vinner!

Razmus är glad för att han äntligen får vara på Focus.

Tobbes läkarbesök med neurologisk undersökning gick bra. (Det är "bara" migrän han har)

Jag fick se Usain Bolt slå världsrekord på 200 m. 19, 19.....

Ha det bra!