Veckorna susar ju fram i ljudets hastighet känns det som!
I går efter jobbet hämtade jag upp Linnéa på frita och sedan bytte hon om till fotbollsutrustningen.
Vid 17.00 var vi vid fotbollsplanen och hade med oss bollar, västar och koner och tog emot de nya fotbollsledarna.
Uppslutningen av tjejer var riktigt bra! Kul!!
Trots att två av tränarna var sjuka så tycker jag att de lyckades jättebra med sitt första "riktiga" träningspass!
Tror tjejerna var nöjda med!
Vid tjugo över sex fick jag avvika. Det var då dags för FÖRÄLDRAMÖTE I HÖGSTADIET!
Vadå högstadiet????
Jag slutade ju nian förra året! Eller??
Usch så gammal man kan känna sig ibland!
Det var också förvånansvärt få föräldrar jag kände igen. På något sätt har man levt i sin lilla bubbla förut där man trott att man känner igen de flesta 95-föräldrarna. Men hallå! Wake up! Alla barn har ju faktiskt inte gått på Hagaskolan eller spelat fotboll och innebandy.
Först var det en större samling i Salong Ramunder med samtliga klasssers föräldrar. Det var fullt därinne kan man säga! Efter div. information från "Löken", rektorn, nattvandrarna och andra gick vi med de klassansvariga lärarna till respektive hemklassrum. Där fick vi veta lite mer om hur de arbetar på Ramunderskolan.
Jag tycker allt verkar väldigt positivt! Man arbetar bl.a. med gruppindelning i matte vilket innebär att man efter sina egna förutsättningar hamnar i en grupp med "jämnlika". Mycket bra!
De som är klassansvariga och står högst upp på klasslistan (som tidigare alltid varit klassföreståndaren) är inte de huvudansvariga för eleven. Varje klass delas in i ca) åtta mindre grupper och varje grupp har varsin mentor. Grupperna har också olika arbetsrum dit de får gå och arbeta. Det är då mentorn som har ansvaret för den enskilda eleven. De klassansvariga har ansvaret för hela gruppen elever när de arbetar tillsammans. Utvecklingssamtal och annat har man tillsammans med mentorn.
Det här låter säkert lite rörigt för den oinvigde men jag ser en klar fördel!
De arbetar nämligen i "mentorsgrupper". I en mentorsgrupp finns elever från sjuan, åttan och nian. De fördelar jag ser är at då de blir färre elever från samma klass i varje arbetsrum och dessutom kan vara bara fyra, fem stycken därinne. Det borde då teoretiskt bli lugnare i klassrummet och dessutom får de en naturlig relation till både åttor och nior.
När jag gick i nian (förra året) var man ju störst bäst och vackrast! Sjurna var några småglin man kunde trampa lite på. Det borde bli mindre av sånt nu!
De föräldrar jag pratat med har faktiskt genomgående nöjda barn efter den första tiden i högstadiet!
När jag ramlade in genom dörren framåt 20.30 hade Tobbe precis kommit hem med. Han tränade innebandy med 94:orna. De hade visst frågat honom i skolan om han inte kunde hänga med så han och en kompis gjorde det.
Men.... Nöjde han sig med den träningen? Neej då. Efter träningen var det dags för B-laget att träna. Vem var då med? Jo, Tobbe! Han har verkligen längtat efter att få hantera klubban och bollen igen så det var väl på sätt och vis kul. (Jag skulle velat se det bara! Lilla Tobbe mot fullvuxna karlar! Han hade visst hamnat i sargen en gång ;))
När han nu kom upp ur sängen i morse var det en stel varelse man fick se :D Oj, vilken träningsvärk!
Men, den första kommentaren var:
-Mamma.... Jag har haft en hemlig dröm. Det var att när jag fyller 18 ska jag träna med B-laget. Nu är den drömmen redan uppfylld. Ändå är jag ju bara 13 år!
Det kändes nog riktigt stort även om det inte riktigt är på allvar. Serien har ju inte dragit igång än och alla var säkert inte med på träningen. Men jag tror hans självkänsla höjdes lite! Det värmer ju även mig!
Nu ska jag förbereda mig för ett fredagspass på jobbet. Håller min planering så blir det storstädning av klubbhuset idag. Det är fest ikväll så då är det bra om det är städat även innan festen ;)
0