Det han sa var bara att: -Låt barnen själva ta mer ansvar.
Ja, när man tänker efter kan ju faktiskt Tobbe följa Linnéa till träningar ibland. Dessutom är de ju så pass stora att man kan kräva att deras rum är städade och sängarna bäddade varje dag. Det kan ju inte vara fel att ställa ett sådant ultimatum. "-Är inte rummet i ordning blir det ingen träning" t.ex. SÅ stora rum har de ju faktiskt inte! Att dessutom ställa in disk i diskmaskinen, sortera tvätten och att faktiskt delta i matlagningen är ju också saker att tänka på. Vi är ju fem i familjen, inte två! Dessutom tror jag starkt på att barn som får lära sig att ta ansvar har ett STORT försprång mot de barn som föräldrarna gör det mesta åt! Jag vet trettonåringar vars föräldrar packar ned idrottskläder och annat till! TRETTON år och klarar inte av en sån sak själv... Då ligger man efter och det är inte barnens fel!
Nu har ju Razmus börjat med hemkunskap, då kanske han kan ta matlagningen? Neej vars. SÅ långt tänker jag inte gå men det är förändringens vindar som kommer att blåsa här hemma nu!
Om vi hjälps åt allihop så kommer det ju att gå lätt!
Annars har det inte hänt mycket mer än läxor och sport. Märkligt egentligen att jag har en blog när jag inte har något att skriva i den. Bara mina tankar och synpunkter. Använder jag bloggen som dagbok så kanske det blir kul läsning om sisådär 20 år?
Jag läste nyss att Jonas Jacobsson lyckades med bedriften att tya ännu ett OSguld!! Nu har han fler än Michael Phelps! Grattis Jonas! Jag tillhör den skaran som tycker att Paralympics deltagare är värda mer beundran än OS. Handikappidrotten borde få synas mer i media än vad den gör idag! Tänk vilka hinder de människorna har övervunit INNAN de ens funderat på att börja idrotta!
Det var nog mina tankar för idag!
Vi ses!
0