Att vara ensam hemma är inget jag är bortskämd med precis så jag tar till vara på tiden med att blogga, dricka ett glas vin och lyssna på Duffys platta "Rockferry". Den är riktigt, riktigt bra! Mycket sextiotalsinfluenser men även ett visst inslag av modern musik.
Vad har då hänt sedan sist?
Jo, om vi börjar med söndagen den 19/10 så var vi i Råsslahallen i Krokek då Tobbe hade innebandymatch mot IBF Kolmården (ungarna kallar dem djuren, undrar varför? ;))
Till att börja med sprang han runt som vanligt men efter en stund började jag känna mig olustig. Till sista perioden satte han sig själv på bänken. Inte likt Tobbe. En bit in i perioden ser jag Tobbe och Pelle som springer ut ur hallen och jag efter (från läktarhållet).
Det visar sig då att sonen har fått ett dundermigränanfall :( Ja, ja tänkte jag och hjälpte honom på toaletten där han kräktes och ut efter en eventuell huvudvärkstablett (tack Anna-Lena). Sen kollade jag hur läget var i matchen och rapporterade till en ändå nyfiken T. När slutsignalen gick var det SIBK som tog hem segern och allt var ändå okej. Ända tills jag ser T vackla ut mot bilen och kräks i en buske och talar om att han inte ser något alls plus att han inte känner högra armen. Jag har själv haft migrän under många år så jag vet att det är symtom man kan få men jag ville inte chansa så det blev tre timmar på akuten samt barnjouravdelningen för oss.... Läkaren bekräftade i alla fall att det var rätt av mig att åka in så det kändes ju skönt men annars så kan man ju känna sig lite "sjåpig" eftersom att jag vet väldigt mycket om just migrän och jag trodde väl aldrig att det var en tumör eller hjärnblödning som spökade...
Hans anfall har dock hållt i sig så han var i skolan onsdag och fredag den här veckan. Jag har förnyat hans recept på Imigran nässpray så förhoppningsvis slipper han de här utdragna anfallen som hindrar både skola och fritidsintressen framöver. Jag vet själv hur dåligt jag mådde över att veta att anfallen kom en till två ggr i veckan och hur mycket det hindrade en i vardagen... Det sista jag vill är att mina barn ska få uppleve samma helvete som jag gick igenom men är det ärftligt så är det!
Ikväll har han ändock tränat och verkar må helt okej! Bra!
Veckans ljuspunkt har nog annars varit när vi öppnade ett brev från Antes jobb. Däri fanns en inbjudan till "julfest".
Vi är alltså medbjudna på en resa till Stockholm för att se R.E.A på Börsen samt övernattning på hotell Amaranten... :D
Det ska bli SÅ kul! Samtidigt ser jag det som en minisemester då Ante har bett om barnvakt en extra natt så det blir EN HEL HELG på tu man han! Det ni! Känns som värsta julklappen! Bussen hem går dessutom på eftermiddagen så lite julskyltning i Gamla Stan kanske jag får uppleva...
En annan ljuspunkt var när familjen Bohman var på besök. Det blir inte jätteofta längre men när vi väl träffas trivs jag! Jag har varit nästan lite folkskygg ett tag och jag vet att jag är urdålig på att smsa.... Jag har liksom inget att säga känns det som. Det är samma sak måndag till fredag. Är det förresten någon mer än jag som känner att det bara finns två dagar i veckan? Måndag och fredag... Tiden rusar fram och när jag nämnde det för en pensionär jag känner skrattade han och sa: -Tänk på mig då! Jag är pensionär och jag hinner ingenting längre!
Ja, det är kanske så det är! Ju äldre man blir desto fortare går tiden! Hoppas bara att man hinner med att uppskatta det man har under tiden! Det är så lätt att missa de små detaljerna i tillvaron! Att ta sig tid och tänka efter vad man är tacksam för....
Ha det bra!
0